Tväremot vad folk ibland verkar tro så dränks inte asylsökande i pengar och bidrag. En ensamstående asylsökande får i slutändan mindre i bidrag än en svensk 18åring som får socialbidrag.

* Asylsökande kan antingen välja att bo i eget boende som de ordnar och betalar själv (ofta bor de då hos vänner eller bekanta) eller att bo i ett boende som Migrationsverket betalar. Ett sånt boende är lägenheterna på Trissen. Då betalar inte de asylsökande för lägenheten men kommunen/Vibo får ersättning från Migrationsverket.

* De asylsökande delar lägenhet med andra i samma sits. Är det en riktigt stor familj kan de få en egen lägenhet men oftast måste de dela. Ibland kan två, tre familjer bo i samma lägenhet.

* Om en asylsökande har egna pengar får denne ingen ersättning. Om denne saknar pengar kan h*n få bidrag. Bidraget kan sänkas av olika anledningar.

* Bidraget är 71kr/dag för en ensamstående. Det blir ca 2200kr/mån och dessa pengar ska täcka kostnaden för mat, kläder och skor, fritid, hälsa och hygien m.m.

* Om man som asylsökande blir akut sjuk har man rätt till sjukvård och betalar då 50kr i patientavgift. För att hämta ut receptbelagd medicin betalar de 50kr. Vilket ju innebär att blir man sjuk tappar man snabbt en hel del av pengarna som ska räcka till mat.

* En asylsökande har inte rätt att jobba men kan få göra obetald praktik.
 
Anledningen till att jag tar upp sånt här i bloggen är att jag, helt ärligt, ibland tar illa vid mig av hur folk talar om flyktingar och i så svepande, generella ordalag uttalar sig om hur de är, hur de gör, och hur de får eller inte får. Eftersom jag har arbetat med många av flyktingbarnen i kommunen i 1½ år nu så har jag en relation till barnen, ungdomarna och deras familjer och jag ser med egna ögon hur svårt de faktiskt kan ha det. Jag säger inte att det inte finns rötägg bland asylsökande eller att alla flyktingar är snälla och perfekta men så ser verkligeheten ut. Det finns en himla massa rötägg bland svenskar också.