Förra veckan lyckades ju mor, far och Jörgen övertala mig att följa med till stugan i Krutsjön efter att ha undvikit stället i 15 år. På sommaren dvs, inte vintern.



Såhär glad var jag innan vi började gå till stugan. Sen var jag mindre glad... Det gick ändå rätt ok att gå de 5 kilometerna över skog och myrmark men fy för den lede vad det var mycket mygg! Överallt var de!



Vi kom upp till stugan väldigt sent på måndagkvällen och jag trodde jag skulle slockna på en gång i sängen men icke sa nicke. Knyttet var nog i chocktillstånd över att mamma rört på sig så mycket så h*n envisades med att snurra runt och sparkas i evigheter samtidigt som jag fäktades med den triljard mygg som redan hunnit komma in i stugan. Dessutom åkte jag på halsbränna vilket gjorde att så fort jag la mig på sidan kändes det som om att jag skulle kräkas. Och eftersom jag numera ska hinna med åtminstone ett toabesök under natten så var det ju till att kila ut på dasset klockan fyra på morgonen. Mitt vanliga, soliga morgonhumör (hm...) syntes inte till på tisdagen...



På tisdagen for Jörgen och Johan, a.k.a. storfiskarna, iväg för att fiska längs Giriån där de sökt kvoterade fiskekort. Det sägs att de fick fisk, och att Jörgen lagade till den, och att det blev gott! Men jag vet inte, däremot vet jag att båda lyckades dratta i ån vilket ledde till att de ser ut att ha grillat sina skor också...

 

Efter en natt i tält var de två Jna nog rätt nöjda så de vandrade hemåt och vi fick hämta upp dem med båten. Sen hanns det med lite mer fiskande på Krutsjön också. Och när man befann sig i båten mitt ute på sjön var det nästan behagligt, då fanns det nämligen inga mygg!

Men sen, efter en hemsk natt följt av en lugn natt så kom en jättejobbig natt! Eftersom det var någras kläder som behövde torkas gjorde mor och far upp en eld i kaminen i stugan vilket ledde till en fruktansvärd värme som inte gick att åtgärda utan mygginvasionen från hell så bestämde sig pappa för att göra en "myrök". Det vällde in tjock, kliande, svidande rök in i stugan så halsen kliade, ögonen tårades och jag blev tokilsk! Men när ilskan lagt sig något sånär så lyckades jag faktiskt sova.



Sen kom torsdagen och det var dags att åka hem! Och jag var så glad och uppåt att mamma övertalade mig att åka på sexhjulingens flak istället för att gå med henne, Jörgen och Johan. Uppenbarligen var jag visst kinkig igen... Trots att vi körde fast i en gigantisk lergrop med gyttja nästan upp till flaket och att regnet började ösa ner höll jag mig dock lugn och beskedlig. Vi skulle ju hem till civilisationen!

Pappa sa att nästa år kunde vi ju gå upp till stugan med lilla bebisen och allt men jag tror jag betackar mig för det! Stackarn måste ju iaf hinna bli så gammal att h*n hjälpligt kan fäkta bort alla blodsugande kryp och jag tror inte mina nerver pallar en stugvistelse i mitten av juli. Oktober, en riktigt kall oktoberhelg utan småkryp skulle nog kunna funka!