Trasig grammofon
Just nu känns det faktiskt som att vi inte gör något rätt och jag vet inte när det kommer att vända. För tusan, varenda gång jag läser om bebisars utveckling så möts jag av att "kring tre månaders ålder (alternativt fyra eller fem) så sover de flesta bebisar iaf 5-6 timmar om natten utan att behöva äta/ammas". Yeah right!
Ända sedan hon bara var några veckor har vi haft som kvällsrutin att hon badas, vi myser och tar på pyjamas och hon får en flaska ersättning av pappa. Sen somnar hon oftast i selen och vi lägger henne i spjälsängen. Men trots att hon ju numera alltså sover mesta tiden i spjälsängen så vaknar hon minst tre, fyra gånger under natten. Och senaste tiden vaknar hon också och vill inte somna om omkring fyra, fem på morgonen.
Varje natt ställs jag inför ett pest eller kolera beslut. När jag ammat henne i sängen och hon sover. Ska jag låta henne ligga kvar bredvid mig vilket betyder dålig sömn och jätteont i ryggen för mig eller ska jag lägga över henne igen till spjälsängen men riskera att hon vaknar? Och oavsett var hon sover så vaknar jag så fort hon i stort sett rör sig och undrar... Kommer det här att sluta med att jag måste amma igen?
Nu har jag iaf bestämt mig för att styra hennes sömn på dagarna. Nu är det slut på att hon får sova tills hon vaknar under dagen. Max en timme på förmiddagen, två mitt på dagen och en på eftermiddagen. Och under dagen får hon äta hur mycket som helst. Gröt på förmiddagen och mat till middag, ersättning på kvällen och en himla massa ammning där emellan. Någon gång måste det ju bli bättre!
Och sover inte hon eller jag bättre snart så flyttar jag ut spjälsängen från vårat sovrum till hennes. Då vaknar jag ju kanske inte så fort hon vänder på sig...
Hur gammal är hon nu? Usch vad jobbigt för dig. Vet precis hur det är. Fast James är nu 1,5 och jag kan inte säga att det är direkt bättre.
Har du prövat styra spjälsängen mot eran så du bara kan sticka in handen och stryka på henne eller ge henne nappen när hon vaknar till?
fin header!
Barn och sömn, ja vad säger man? Ibland går de två bara inte ihop alltså. När jag läser vad du skrivit tänker jag direkt att det inte beror på att du gör fel iaf. Jag tror att vissa barn helt enkelt har svårt att sova. Och då är det svårt som förälder att kunna påverka det så mycket. När Gustav var liten så försökte jag mig på olika metoder för att få honom att somna i egen säng samt sova hela natten. Otaliga metoder till trots ville han inte sova hela natten. När jag släppte på allt vad metoder hette för att istället acceptera läget blev allas sömn mycket bättre. Nu vaknar han fortfarande på natten och kommer över till vår säng, men hellre det än att jag timme efter timme i mörkret ska få honom att somna om i sin egen säng. Så min "metod" som jag tror på är att göra det som funkar. Oavsett vad det är. Visst är det bekvämt med barn som somnar helt själva när man lägger ner dem i sin säng istället för att somna vid bröstet/flaskan. Men alla barn kan inte det. Vissa barn sover oproblematiskt, medan andra barn behöver en helt annan stöttning för att kunna komma till ro. Precis som vi vuxna. Jag tror visserligen att vissa metoder funkar, typ femminutersmetoden, om man bara är ihärdig och står på sig. Men frågan är, är det värt det? Mår barnet bra av det? Många metoder går enligt min uppfattning ut på att tillgodose föräldrarns behov istället för barnens.
Jag känner så med dig, för jag vet hur fruktansvärt jobbigt och knäckande att morgon efter morgon vakna outsövd och sjukligt trött. För mig har det dock hjälpt att försöka acceptera läget så som det är. Småbarnstiden är ju ändå ur ett längre perspektiv sett ganska kort. Sen tror jag på att försöka ta hjälp av sin omgivning, vilket inte alltid är så lätt då man inte har sina familjer på samma ort. Jag skickar alla styrkekramar jag kan till er!!
Tack för peppen tjejer! Som det märktes var inte humöret eller orken på topp när jag skrev inlägget... ;)
Ja, vi provar ju oss fram lite här hemma för att se vad som kan funka bäst. Men jag tror ju också lite som du Anna att det gäller att gilla läget, även om det känns svårt ibland. Blir nog minst jobbigt för en själv så. Det blir ju lite att man stör sig mentalt på bara tanken att ja, nu är det 5 månader sen man sov mer än typ max 3 timmar i stöten. :(
Tur hon är så söt att hjärtat smälter när man tittar på henne. Trots allt går det ju inte att förstå hur mycket man kan älska någon innan man får barn.
Stor kram syster! Jag tycker att du är en så duktig mamma och jag får många bra råd av dig när vi pratar i telefon! Finaste Elvira är en liten piggelin som vill vara nära och med. Alla barn är olika! Du ska veta att det är många föräldrar som ringt på akuten när jag jobbat i ren förtvivlan för att spädbarnet inte vill sova eller skriker (sen när de kommit in till sjukstugan har barnet somnat i bilen :). Att inte få sova ut ordenligt på länge tär på vem som helst och då är det lätt att tålamodet kan tryta. Det är ju helt naturligt och förståelig! Tycker att det du tänker prova verkar vettigt och förr eller senare så blir det ju bättre. Och framför allt tycker jag att du ska komma hem snart så du kan få lite avlastning av mormor och vi kan gå ut och promenera med barnvagnarna tillsammans :)
innerst inne har du nog tankar och ideer som du av en eller annan anledning drar dig för.. (andras åsikter tex) men tro på dig själv! Testa.. funkar det inte efter en tid så ere ju bara att ändra sig igen:) Kan inte låta bli att inflika en liten tanke.. om barnen somnar gott i vår famn vaje kväll kan det väl också lätt bli så att dem behöver vår famn för att somna på andra tider också?!
kram
Ja,jag håller med Anna-Sara,kom hem ett tag & få lite avlastning :)
Fast, det går ju bra att lämna henne här också för hon var ju så sockersöt så henne tar jag gärna hand om ett tag! :)
