Det är fascinerande hur man numera totalt försöker anpassa sig efter en ny liten människa. Den absolut finaste och viktigaste lilla människan såklart men oj vilken skillnad det är nu jämfört med förr.

Ta bara det här med att åka hem till byn. Var ju ganska så enkelt förr, bara slänga ned lite kläder och sen åka. Nu är det ett evigt packande och fixande så det ska gå så smidigt som möjligt. Och från att ha sovit så fort man sätter henne i babyskyddet så gallskriker nu Elvira av ilska när hon ser bilen. För är hon inte utslut och trött ska ni inte tro att hon vill sitta fastspänd!

När hon var mindre var det bara att åka men nu är jag ju inte så sugen på cirka 2½h i en bil med en topp tunnor rasande och ledsen tjej. Så planen är att imorgonkväll klä på henne pyjamas och ge henne välling kring halv åtta så att hon förhoppningsvis sover hela kvällen.

*håller tummarna*