Vanvettigt virriga jag

Cyklade till gymet strax innan kl sex. Tränade, cyklade till ICA och när jag kom hem ställde jag ut väskan och träningsskorna på balkongen eftersom de luktade rätt illa...

Skulle ta fram mobilen och ringa till Jörgen men INGEN mobil stod att finna! Paniksprang runt som en tok i lägenheten, slet fram väskan, slet ur skorna ur väskan, kollade i skorna men ingen mobil.

Insåg att jag måste ha glömt mobilen på gymet så jag ringde på hos grannen. Ringde till Kicki som jag tänkte kanske var kvar där, ringde till receptionen och till slut på min egen mobil. Signaler gick fram på alla samtalen men inget svar någonstans. Panik igen!

Bet i det sura äpplet och kastade mig på cykeln och tillbaka till gymet. När jag kom fram dit var ytterdörren låst och jag hade inget kort till dörren. Knackade på, kände mig som ett fån och mumlade ett tack när någon till sist kom för att gå ut.

Sprang omkring i panik i gymet men ingen mobil fanns någonstans. Hade folk till att ringa både till gymägaren och på min mobil igen men inte ett svar eller pip.

Muttrade, svor tyst för mig själv och insåg att det bara var att cykla hem igen...
När jag kom hem kollade jag en sista gång i väskan och där låg mobilen.

Som Kicki sa: hellre virrig än mobillös!

Kommentarer
Postat av: Monica

visst är det otäckt. Man blir så virrig så man ser inte grejerna mitt framför ögonen. Jag gick några km extra under jakten till en urtagen älgvom och letade mitt armbandsur febrilt (det luktade något värre än dina skor kan jag lova) hittade klockan hemma i tvättstugan!

2009-09-29 @ 07:45:52
Postat av: Anonym

Hahaha! Gud så skönt att höra att det ligger i släkten! ;)

2009-09-29 @ 08:32:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0