Migrationsverket har beställt ett specialnummer av Bamse av förlaget Egmont. Och stackars Rune Andersson vänder sig nog i sin grav.

I numret får man följa två familjer, en med kaniner och en med grävlingar. Kaninfamiljen får till sist ett uppehållstillstånd medan grävlingarna får ett negativt besked och avvisas. Men inga problem! För när de kommer hem möts de av släkt och vänner på flygplatsen. Familjen är glad och lycklig!

Jag tycker att det är oerhört cyniskt att framställa asylprocessen på det sättet. Nog förstår jag tanken bakom tidningen, att försöka på ett barnvänligt och pedagogiskt sätt förklara för barn hur en asylprocess kan gå till, och nog vore det ju knepigt om slutet skulle vara att familjen gråtandes dras ombord på ett plan och inte alls möts av släkt och vänner på flygplatsen utan istället kommer hem till fattigdom eller våld men det är nog närmare sanningen i alla fall.

Barn är inte dumma. Barn FÖRSTÅR, barn VET. De vet att familjen flytt av en eller flera anledningar, de vet att det inte är säkert att åka hem. Så varför vill Migrationsverket framställa det som så? Som om det egentligen vore dumt att söka asyl för man har det ju så mycket bättre i hemlandet.



Serien har skapat en hel del debatt. Tror jag det.