Ett tag var jag väldigt inne på det här med genus och det har jag ju fortsatt att vara men det blev mer aktualiserat när jag fick barn. Helt plötsligt rör ju inte allt det här med könsroller, förväntningar och föreställningar om vad och hur flickor och pojkar är bara mig och alla andra utan MITT barn!

Så för er som vill ta på er genusglasögonen och kanske se saker ur ett nytt perspektiv:

Börja med något kul med hög igenkänningsfaktor men med risk för irritation över hur det kan se ut hemma:

Familjens projektledare säger upp sig, av Gunilla Bergsten.

Sen kan man ju läsa en klassiker:

Under det rosa täcket, av Nina Björk.

Sen finns ju också:

Modiga prinsessor och ömsinta killar, av Britta Olofsson.

Eller varför inte:

I en klass för sig av Fanny Ambjörnsson.

Eller läs en artikel om genus, eller spana in någon schysst blogg som skriver om genus, exempelvis Lady Dahmers blogg. Eller ta dig bara lite tid och fundera över hur du själv behandlar och bemöter människor. Ser du människan eller ser du könet?