Idag och imorgon har jag den finfina möjligheten att delta och närvara på Mångfaldsforum i Umeå. Jag har fått och ska lyssna på ett flertal spännande och inspirerande föreläsare.

Idag kickade morgonen igång med Leo Razzak, social entrepenör, som snackade om sin bakgrund, sina erfarenheter och som ville delge sina tankar med oss i publiken. Oj, vilken talare! Ibland hamnar man på föreläsningar och annat där den som talar verkligen inte är någon retoriker eller underhållare men Razzak var verkligen både tankeväckande och lätt att lyssna på.

Här kan du läsa mer om Leo och här kan du läsa om han och hans familjs projekt Banglabarn.



Dagens andre talare var Jonas Helgesson. Han är föreläsare, författare och stand upkomiker och har skrivit böcker som Grabben i kuvösen bredvid och Ett cp-bra liv. Åh så glad jag är att jag har fått lyssna till honom! Underbart men kort var det och så många tankar som väcktes hos mig. Det var roligt men också allvarligt och ibland fastnade skrattet i halsen.



Här hittar ni Helgessons egen sida och kan läsa mer. Jag säger bara, om ni får chansen att lyssna till honom någon gång, MISSA DEN INTE!

Själv ska jag se till att låna hans böcker snarast!

Premiär för cykeltur och mamma upptäckte lite olika finesser på Picasa:



Fint avslut på en helg som annars bestod mest av att må illa inomhus. Första gången på länge som man känt sig glad över att helgen är slut! ;)

Såhär engagerad har jag då aldrig varit i skidåkning! Men hela morgonen har nerverna varit på helspänn och vi följer finaste Jörgen Malmbo både via sms, dator och teve. Himlen vare lovad att han nådde fram till Sälen och starten i tid då bussen dit gick sönder kring 5 på morgonen och 3 mil ifrån start...!

Ja den var ju igår och jag har ju redan skrutit om min fina present på Facebook men jag tar det en vända på bloggen också.



Utöver det fina kortet så fick jag också blommor och en bok jag velat läsa, Vitt och fräscht boken av Fredrik Lindström och Henrik Schyffert.



♥

En sak som är spännande med sfi-lärarejobbet är att det ena dagen sällan är den andra lik. Men vissa dagar kan man ju börja undra över var det där undervisandet egentligen har tagit vägen...

Tio minuter före dagens enda lektionstimme vill en kvinna ha hjälp. Hon har missat en kallelse till ett läkarbesök men hade nu fått ett brev där det stod att om hon ville ha en ny tid kunde hon boka den online alt. ringa ett angivet nummer. Om hon behövde tolk vid vårdtillfället var hon dock tvungen att ringa till den aktuella vårdcentralen men det numret stod förstås inte i brevet.

Kvinnan i fråga är analfabet och kan inte läsa eller skriva vare sig på sitt modersmål eller svenska så det enda hon själv hade kunnat ta till sig av brevet var att det gällde henne och något med sjukvård.

Lång historia kort så försökte jag såklart hjälpa henne (leta reda på telefonnumret, ringa upp via min privata mobil då inte någon annan telefon finns i lokalen, bli uppringd av vårdcentralen ,förklara läget, försöka förklara för kvinnan vad som sas och efterfrågades, ta hjälp av annan kvinna för att översätta osv osv). Men gränsen drog jag när den anställde på vårdcentralen, istället för att vilja boka tolk, undrade om inte jag kunde följa med kvinnan på besöket!

Mellan arbetslagsträffar, arbetsplatsträffar, studievägsträffar, projektmöten, styrgruppsmöten, administration, etc etc är det ett under att man hinner med att ha lektioner och planeringstid överhuvudtaget!

Precis när jag tänker att va tusan, jag lägger ner den här bloggen, jag skriver aldrig här och när jag gör det är det mest för att jag är arg på något, så ja, precis då ser jag något som jag tänker. Det här måste jag tusan lägga upp på bloggen! Och den här gången är jag inte ens upprörd över något utan bara glad!

Sånt här måste man ju bara älska:

Läser jag en till kommentar på VF, VK, Facebook eller hör någon till säga att "vi borde ta hand om våra egna först" så skriker jag ta mig fan rätt ut!

Jag är så ohyggligt trött på främlingsfientligheten som smyger sig in överallt och nu också sitter i vår Riksdag. När jag läser om hur SD:s politiker polariserar och ställer "svenskar" mot "ickesvenskar" (och då framförallt muslimer) känner jag hur det hettar i hela mig. Och sen blir jag matt... Matt för att jag inte förstår varför "våra egna" skulle vara så mer värda än "de andra". Matt för att det känns som att Sverige dräneras på medmänsklighet och förståelse.

Idag pratade jag om känslor med mina elever. Hur känns det i kropp och själ när man är ledsen? Varför blir man ledsen? Vad kan man göra åt det?

-Jag är ledsen för att min systerdotters nyfödda bebis dog igår.
-Jag är ledsen för att min moster blivit förlamad på halva sidan av kroppen.
-Jag är ledsen för att jag och mina sju barn är ensamma i Sverige, min man är kvar i Afrika och är sjuk.
-Jag är ledsen för att jag inte vet var mitt barn är.

Det är såklart sunt att ifrågasätta saker och ting och politik kring migration och integration är inget undantag. Efter att ha arbetat i några år inom svenska som andraspråk, förberedelseklass och sfi vet jag att saker inte alltid fungerar bra, att det finns problem på flera olika områden men när man hör och läser hur vissa människor resonerar och tänker kring invandrare och flyktingar blir i alla fall jag rädd. Det finns liksom en total ovilja att se något annat än en negativ sida, en total vilja att ensidigt beskylla en sida för allt och allt som inte passar in i de egna åsikterna beskylls för att vara "politiskt korrekt".

Men vet ni vad? Jag är fan så mycket hellre politiskt korrekt än intolerant!

Och här kommer lite lästips för vidgade vyer:
Världens lyckligaste folk -en bok om Danmark av Lena Sundström. Oerhört intressant, underhållande men skrämmande samt välskriven. Sundström försöker förstå varför Dansk Folkeparti är så starka i Danmark. Vad beror det på och vilka konsekvenser får det när ett främlingsfientligt parti får politisk makt?

Tätt intill dagarna av Mustafa Can. För en fantastisk kärleksförklaring till en mor. Hur det kan kännas att som analfabet för första gången kunna skriva sitt eget namn, att vara främling i ett land och att föda sju barn som dog men åtta som överlevde.

Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari för att den är grymt kul och samtidigt tankeväckande.

De apatiska: om makt, myter och manipulation av Gellert Tamas. För att.

Sen finns det såklart mängder av information, fakta och berättelser att försöka ta till sig. Vill man ha fakta kring migration kan man ju t.ex. besöka Migrationsverkets hemsida och läsa där (istället för på sidor som Politiskt inkorrekt och Flashback). Vill man ta sig en funderare över hur det ser ut runt om i världen kan man ju gå in på Amnestys hemsida eller UNHCR.

Och till sist en uppmaning: Snälla, rara och underbara: ställ inte människor helt ogenomtänkt mot varandra och värdera den ene högre än den andra bara utifrån var de råkat födas.

An idiot abroad. Ja, det är helt enkelt det mest underhållande som går på tv just nu. Brittiske komikern Ricky Gerveis skickar ut sin väldigt motsträvige polare på en hel massa äventyr och det är hur kul som helst. Älskade säsong 1 och nu har andra säsongen dragit igång på SVT.

Me like!

Det är bara att inse att det blir att köpa biljett till Umeå Open 2012.
Första bandsläppet var ingen mindre än Thåström och nu släpper de bl.a. Anna Ternheim och Deportees!

Längtar redan!

Ja det är väl jag det. Men till mitt försvar så är det mycket nu!

Imorgon börjar jag mitt nya jobb och det känns superhärligt, nervöst och hur kul som helst. Ska börja jobba halvtid och ha med mig lilla Elvira och när Jörgen går på pappaledighet v. 47 så börjar jag arbeta heltid.

Nu när det verkligen är dags att avsluta föräldraledigheten känns det faktiskt lite tomt och tråkigt. Trots att jag många gånger känt att jag hade kunnat börja jobba för flera månader sen. Det är inte lätt att få allt minsann! Hahaha!

Elvira är kanske den roligaste personen som finns just nu, charmigare unge finns nog inte och det säger jag såklart helt objektivt. Skrattar, pratar, kryper runt överallt, försöker klättra upp på möbler och testar gränser. Än så länge säger hon mamma, pappa och titta men jag tro minsann hon försöker sig på katt också. Sol är ju en kanonkompis enligt Elvira men jag har en känsla av att kärleken inte är helt besvarad...

Livet känns bra nog fint nu!

♥

♥ Du var älskad av så många och betydde så mycket ♥



♥ Du finns alltid kvar i våra hjärtan ♥

När Elvira döptes i april fick hon en jättefin present av sina mostrar, deras karlar och lilla kusin Klara. En fotosession á 45 min och tio bilder av Tina Larsson. Nu i höst såg vi till att utnyttja erbjudandet och for iväg till Döbelns Park här i Umeå och blev fotade.

Elvira ville dock inte riktigt vara så stilla som hennes föräldrar önskade så 45min blev till en halvtimme men då fick vi 11 bilder istället! Sen köpte vi till tre extra bilder eftersom vi blev så nöjda med korten.  :)

Så nu, snart, förhoppningsvis snart ska vi framkalla lite bilder och göra några förstoringar och pynta hemmet med dem! Kanske skickas det iväg några kort till söta släktingar också...







Underbara, älskade lilla unge! ♥