Senast lästa bok är Mustafa Cans Tätt intill dagarna. Jag läste den till ett seminrium i Sv2kursen som jag läser nu och blev väldigt positivt överraskad. Vilken otroligt vacker kärleksförklaring till en mor! Synd bara att den spädde på mitt redan sorgsna humör. Men ibland är det skönt att gråta rejält och rens tårkanalerna.

Mustafas mor Güllü föddes i den turkiska delen av Kurdistan i slutet på 30-talet och utvandrade till Sverige på 70-talet. Hon födde sju barn som dog och åtta som överlevde och dog på Skövde lasarett i januari 2005. Tätt intill dagarna är Cans försök att komma närmare sin mor och hennes levnadsöde. Och vilken fantastisk kvinna hon verkar ha varit!

Så här uttrycker sig Güllü när hon, efter att ha lärt sig skriva sitt namn efter tre mödosamma månader, möter på en stressad kvinna på banken:

Min son, kan du översätta följande för den här damen, som verkar kunna stressa upp självaste luften: Jag har aldrig satt min fot i en skola , jag har aldrig fått nöje och den fina äran att lära mig att skriva och läsa. Med tanke på hur svårt det är för en obildad och vuxen kvinna att lära sig äga sitt namn kan väl damen här inte kräva av mig att jag nu ska skriva ner min namnteckning på bara ett par sekunder - när det tagit mig tre mödosamma månader att lära mig den... Översätt, min son, översätt...

Vill du läsa en riktigt vacker och rörande bok i år. Läs den här.