På födelsedagspartajet som vi gästade igår fanns det ett liveband! De flesta i bandet var där som gäster under kvällen men sångaren dök upp lite senare. Och...han märktes. Först gick smågrabbarna i bandet runt och "soundchekade" lite, pillade på gitarrerna och basen och såg lite nervösa ut. Till slut kom då frontfiguren i bandet inglidande med tajta jeans, rocktischa och sliten skinnjacka med pins och bandmärken på. 

Jag tror faktiskt att han trodde att han var en rockstjärnegud.

Nu tror ni kanske att jag dissar bandet (ok då, sångaren) men det gör jag egentligen inte. De var faktiskt rätt bra och det var underhållande med livemusik på festen. Dock hade det inte gjort något om volymen sänkte lite, lite för när sångaren wailade och skrek som mest trodde jag trumhinnorna skulle åka.

Så här såg de ut, bandet utan namn: