Kommer inte på någon bra rubrik.

Den stora nedräkningen till sommarlovet har egentligen börjat för länge sen men nu är det färre arbetsdagar kvar än någonsin. Nästa vecka och den därefter blir kortveckor på grund av Kristi Himmelsfärd och en utbildningskurs för Lärarförbundet. Näst sista veckan på terminen ryker i alla fall en dag då vi tänker ta med oss eleverna på Ridhuset och sista veckan brukar ju vara lugn.

Det stora smolket i bägaren är dock att elevernas besked på asyl-ansökningarna verkar börja komma. Bara idag var det en familj som fick ett utvisningsbesked vilket jag fick meddela om eftersom breven skickas ut på svenska och de inte förstår innehållet... På så sätt är mitt jobb ganska tugnt, i jämförelse med mina elever är mina problem egentligen inte så mycket att prata om, men det är svårt att hålla sig så pass distanserad så att man inte knäcks av viljan att att vilja hjälpa dem med allt. Sen kan jag inte överhuvudtaget förstå att man skickar tillbaka barntill ett land som Afghanistan...

Må gott.