Igår sträckläste jag Yann Martels bok Berättelsen om Pi. Och vilken fantastisk bok! Sådär lite lagom djup och filosofisk, otrolig berättelse och helt och hållet fascinerande.

Så här står det på baksidan:

På Stilla Havets oändliga, blå, och solglittrande yta guppar en ensam livbåt. Ombord finns en hyena, en orangutang, en drygt tvåhundra kilo tung bengalisk tiger - och så Pi, en sextonårig indisk pojke. De är de enda överlevande efter nattens oväder då fartyget de reste med förliste och försvann ned i djupet.

Det var i den här boken jag hittade meningen som jag lade in i ett blogginlägg igår:

"Att välja tvivel som livsfilosofi är som att välja orörlighet som transportmedel."

Jag tycker att den mening säger väldigt mycket om boken i sig. Själv säger jag: läs den!