Jag blir så vansinningt jävla less och då menar jag fan i mig ledsen i själen!

Läser jag en till kommentar på VF, VK, Facebook eller hör någon till säga att "vi borde ta hand om våra egna först" så skriker jag ta mig fan rätt ut!

Jag är så ohyggligt trött på främlingsfientligheten som smyger sig in överallt och nu också sitter i vår Riksdag. När jag läser om hur SD:s politiker polariserar och ställer "svenskar" mot "ickesvenskar" (och då framförallt muslimer) känner jag hur det hettar i hela mig. Och sen blir jag matt... Matt för att jag inte förstår varför "våra egna" skulle vara så mer värda än "de andra". Matt för att det känns som att Sverige dräneras på medmänsklighet och förståelse.

Idag pratade jag om känslor med mina elever. Hur känns det i kropp och själ när man är ledsen? Varför blir man ledsen? Vad kan man göra åt det?

-Jag är ledsen för att min systerdotters nyfödda bebis dog igår.
-Jag är ledsen för att min moster blivit förlamad på halva sidan av kroppen.
-Jag är ledsen för att jag och mina sju barn är ensamma i Sverige, min man är kvar i Afrika och är sjuk.
-Jag är ledsen för att jag inte vet var mitt barn är.

Det är såklart sunt att ifrågasätta saker och ting och politik kring migration och integration är inget undantag. Efter att ha arbetat i några år inom svenska som andraspråk, förberedelseklass och sfi vet jag att saker inte alltid fungerar bra, att det finns problem på flera olika områden men när man hör och läser hur vissa människor resonerar och tänker kring invandrare och flyktingar blir i alla fall jag rädd. Det finns liksom en total ovilja att se något annat än en negativ sida, en total vilja att ensidigt beskylla en sida för allt och allt som inte passar in i de egna åsikterna beskylls för att vara "politiskt korrekt".

Men vet ni vad? Jag är fan så mycket hellre politiskt korrekt än intolerant!


Och här kommer lite lästips för vidgade vyer:
Världens lyckligaste folk -en bok om Danmark
av Lena Sundström. Oerhört intressant, underhållande men skrämmande samt välskriven. Sundström försöker förstå varför Dansk Folkeparti är så starka i Danmark. Vad beror det på och vilka konsekvenser får det när ett främlingsfientligt parti får politisk makt?

Tätt intill dagarna av Mustafa Can. För en fantastisk kärleksförklaring till en mor. Hur det kan kännas att som analfabet för första gången kunna skriva sitt eget namn, att vara främling i ett land och att föda sju barn som dog men åtta som överlevde.

Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari för att den är grymt kul och samtidigt tankeväckande.

De apatiska: om makt, myter och manipulation av Gellert Tamas. För att.

Sen finns det såklart mängder av information, fakta och berättelser att försöka ta till sig. Vill man ha fakta kring migration kan man ju t.ex. besöka Migrationsverkets hemsida och läsa där (istället för på sidor som Politiskt inkorrekt och Flashback). Vill man ta sig en funderare över hur det ser ut runt om i världen kan man ju gå in på Amnestys hemsida eller UNHCR.

Och till sist en uppmaning: Snälla, rara och underbara: ställ inte människor helt ogenomtänkt mot varandra och värdera den ene högre än den andra bara utifrån var de råkat födas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0